Ett år och ett avslut

Lite över ett år har gått sedan jag lämnade Umeå och Sverige för ett nytt år och ett nytt liv i Chattanooga, TN. Så himla SJUKT. Jag är så otroligt lycklig och tacksam över hur bra mitt år blev. Att få bo i värdfamiljer där man trivs, gå i en bra skola och hitta vänner känns som grunderna till ett bra utbytesår. Jag är så lycklig att jag hade tur på alla tre punkterna.
 
Hittills ser det här inlägget ganska exakt likadant ut som det jag skrev på min facebooksida för två dagar sedan så jag tänker att jag LÄNKAR det i stället så kan jag skriva om annat här. Jag har varit hemma i ungefär en månad och det konstigaste är att det inte känns konstigt. Jag gör ju exakt samma grejer här hemma som innan jag åkte. Sedan är det ju sommarlov så vet inte hur stor skillnad det kommer vara när jag t.ex. börjar skolan och ska gå i en ny klass osv. Hur kan man vara borta i ett år när exakt allt man gör är spännande och framför allt främmande, och sedan bara släppa allt och gå tillbaka till tryggheten? Det har jag inte riktigt förstått än.
 
Det känns lite som den där gången mamma lät mig åka Insane på Grönan och hoppades att det skulle bota min adrenalinabstinens, men istället ÄLSKADE jag det och ville bara åka större bergochdalbanor. Lite så har nog ett utbytesår varit för mig. Hur ska jag kunna sitta stilla i ett klassrum i två år innan jag på riktigt kan resa igen? Min motivation till att jobba har ju aldrig varit större i alla fall. Tyvärr är det ju så att pengar = resa = lycka.
 
Jag saknar nog Chattanooga och mina vänner mer än vad jag tror och tillåter mig själv att känna. Det tar bara inte över just för att det skulle vara för jobbigt. Det är himla energidränerande att ständigt gå omkring och sakna. Men det känns konstigt att mina vänner börjar skolan snart i Chatt och att jag är här, i lilla Umeå. Allt är som vanligt men ändå helt fel..
 
Blir alltid så deppig när jag skriver här på bloggen???? Som att jag överanalyserar allt. Men en sammanfattning av året är ändå att jag har haft det helt fantastiskt. Och jag önskar att alla får uppleva det här någon gång. Världsbäst är det att utbyten går att arrangera. Jag är evigt tacksam till mina föräldrar och Rotary och Baylor och mina värdfamiljer som gjorde allt genomförbart. Det känns konstigt att den delen av mitt liv är över nu..vet inte om jag någonsin kommer förstå det.
Nu har jag inte tänkt blogga mer här faktiskt. Jag har varit mer eller mindre aktiv på olika bloggar från att jag var typ 10?? Hur sjukt är det?? Jag känner att bloggen har blivit en börda som endast har uppdaterats för nära och kära för att de skulle ha någon sorts koll på vad jag hade för mig på andra sidan Atlanten. Men nu när jag är hemma finns ju inget sådant behov. It's been a good 8 years, men nu är det nog dags att säga hejdå! Tack fina ni som läser, men vill ni veta mer om mitt år träffas jag gärna över en fika!!! 100 kramar från lilla mig.
 

3 dagar kvar

Det här är faktiskt helt sjukt. Sitter på ett fik downtown och väntar på att Emma ska komma hit för nu måste jag hinna träffa alla innan onsdag. På onsdag far jag hem till Sverige och det känns sådär lagomt sjukt. Min familj kom hit för ca 2 veckor sedan och har rest omkring med dem sedan dess. Igår när jag satt på ett flyg från NYC till Atlanta (för att åka vidare till Chatt) så satt familjen på ett flyg till Sverige. Och jag tänkte att vi var båda på väg hem. Helt galet. Saknar Sverige och alla mina vänner såå, men alltså att tänka att jag inte vet när jag ska komma tillbaka till Chattanooga (även fast jag planerar att komma tillbaka till graduation nästa år, om pengarna räcker till) är så overkligt?? Har spenderat ett år här och det känns inte ens som det bästa året i mitt liv just för att det känns som ett helt annat liv. Snart är jag tillbaka i bästa Umeå med de finaste vännerna och snart får jag en ny klass och plötsligt är jag tillbaka i Midgård och i den gamla vanliga rutinen. Jag vet helt ärligt inte hur jag kommer hantera att säga hejdå till mina amerikanare imorgon. Antingen så går jag sönder eller så fattar jag nog inte vad som händer också blir jag så där skrattig. Befarar tyvärr båda..

April-maj

JAG VET att jag är en fruktansvärt dålig bloggare!! Det är inte det att inget roligt har hänt sedan spring break, mer att jag inte känner behovet av att blogga om det. Börjar inse att jag åker hem snart vilket är tragedi. För att vara en sappy utbytesstudent: det är så konstigt att jag lämnar min familj och mina bästa vänner för att åka tillbaka till min familj och mina bästa vänner. Haha! Nice! Här är en liten sammanfattning av roliga grejer som har hänt på senaste tiden:
 
Gick på prom!!! Vart upphämtad i min väns truck vilket var höjdpunkten på mitt år i Tennessee. Prom är i mina ögon överskattat, och det roligaste var att sova över hos min vän Haille kvällen innan, och att ha folk över kvällen efter.
 
Åkte till Mumfreesboro med kören för state (japp i körsång) och kom på typ 6e plats??? COOLT. Har ingen bild eller video från själva uppsjungningen så här är en fin bild på mig och Charis.
 
Gick på min (föredetta) vsyster Kelsey's bröllop i en lada. Det var så mysigt så, och jag fångade buketten! Green card, here I come!
 
Gick på utomhusbio med Chapin, Sarah, Michael, Ellie, Dean och Sidon. Det var verkligen lika kul som i filmerna. Nice när man kan vara utomhus sent i april utan att frysa ihjäl.
 
Har haft svårt att få ihop mitt Baylorliv med utbytesstudentlivet, men kunde åka till Pigeon Forge för en rotarykonferense. Aahh har bara en helg kvar att spendera med dessa fina utlänningar.
 
Musikaluppvisning!!! Hade först tänkt spendera min vår på the Tennessee River igen, men bestämde mig för att bli en Baylor Player och spendera mina sista månader med mina bästa vänner. Wow vad jag tyckte om att göra en musikal. Grät så så mycket när det var över (insåg också att jag förmodligen kommer gå under när jag måste lämna USA).
 
Åkte till Atlanta med Emma och Dawn för att se Sticky Fingers!! AAHH vilken bra konsert!!!! Kommer bli så ledsen över att åka hem till Umeå eftersom närmsta stora konserten är 7h bort.. Det var i alla fall en så bra kväll och jag är mycket glad jag gick och såg dem med Emma.
 
Söndagen efter Sticky Fingers spenderades once again i Atlanta. Jag och Chapin gick på Shaky Knees och såg Atlas Genius, St. Paul and the broken bones, the head and the heart och Florence + the machine. WOW. Det var verkligen sån skön stämning och vi var så nära scenen för Florence. Hon är en naturkraft.
 
Under några veckor har jag, Hailey, Briana och Pearl repat tillsammans för att i fredags äntligen fått uppträda på Ragtails (en talangshow här på Baylor). Det var HELT FANTASTISKT roligt och jag kommer absolut alltid minnas detta pga 1) vi har världens bästa namn - The Riveters (googla Rosie the Riveter), 2) Ni fattar inte hur underbart det är att göra det man älskar när ens vänner dansar och ler i publiken 3) we kicked ass.
 
Här om veckan gick jag på en basebollmatch (min första någonsin!!) och vi sjöng med kören. The Starsprangled Banner är inpräntad i mitt huvud..
 
Idag är det min sista måndag på Baylor och jag vet inte om jag har lyckats processera det. Även fast jag saknar alla i Sverige så är jag 0% redo att åka hem.
Upp