Anniversary

För exakt ett år en månad sedan, natten mellan 2 och 3 september, låg det en 16åring i sängen med glädjetårar och skakiga händer som försökte smsa med Jossan om att Rotary hade uppdaterat hemsidan. En uppdaterad hemsida betydde att jag kunde börja på min ansökan om ett utbytesår, och förhoppningsvis sedan åka iväg på ett. NI FATTAR INTE HUR KONSTIG DEN NATTEN VAR. Jag har faktiskt ingen aning om exakt när jag kom på idén att åka iväg, men jag gick förmodligen i nian. Och då fanns det ingen information om ett utbytesår 15/16. 
Därför var just den här natten så sjukt viktig. Det var plötsligt MÖJLIGT att åka iväg. Processen för att åka iväg är lååång och ansträngande; mamma och jag skojade om att ifall man klarar sig igenom ansökan så är man redo.

D'Arcy, min vmamma, har haft ca 11 utbytesstudenter boende hos sig, och hon sa att efter ca en månad kan hon bedöma hur det kommer gå för en under året. Hon sa dock att hon hade vetat för mig redan när jag klev av planet. Jag har förmodligen berättat det förut, men min flygning till Chattanooga gick inte helsmidigt. D'Arcy sa att hon visste att det skulle gå bra för mig då jag hade ringt klockan 11 på kvällen från Atlanta utan att veta exakt hur jag skulle ta mig till Chattanooga, och fnissat. Life:-). Måste medge att det går bra här. Känner att jag passar in även fast det mesta är annorlunda från vad jag är van vid. 

Upp