Intensivdejter

Det absolut skummaste med att flytta över Atlanten är att säga hejdå till vänner. Eller ses snart, det känns lite lämpligare. Så måndag tisdag onsdag har dedikerats åt just detta. I helgen konfirmerar sig min bror vilket betyder att jag kommer vara uppbokad av släkt, och efter helgen åker jag om 2,5 dagar. Galet är det.
 
Ok, hejdå-dag 1: Där runt halv två blev jag och Lenne inskjutsade till stan för att träffa Sannah. Vi låg i en park och myste!!! Bästa Sannah, hoppas hon genomför sina planer så jag får ett extraår med henne vid min sida. Halv 5 var jag sedan på plats hemma för att invänta mina fina klasskompisar. Alltså ord kan inte beskriva hur fina de är:-(. Vi käkade pizza och jordgubbar och lyssnade på Jonas Brothers och annan bra musik. Och jag fick ett SÅ BRA collage (och 1kg marabou <3). Verkligen tråkigt att jag bara fick spendera ett år i deras klass.
 
Mellan Sannah och resten av klassen hann jag klippa mig också! En urtunning av håret kändes som en hög priotirering när jag ska till luftfuktiga TN.
 
Jag spenderade natten i stan, och därför funkade det bra att hinna träffa Linn en sista gång (för andra gången<3!). Vi spelade ÄNTLIGEN in när vi sjöng. Tänk att det skulle fungera sista försöket på ett helt år. Om ni följer Linn på instagram så kan ni kika på den (@linn.o.b). Sedan mötte jag upp Lovisa för att se Papertowns på bio!!!!!!!!! Vi var ensamma i salongen så vi skrattade högt när det var roligt. Filmen var bättre än boken, så tips tips. Efter bion var det en timme tills min buss skulle gå, så vi låg och stekte i solen vid älven. Gosigt.
 
Senare på kvällen blev det gos igen då jag och le girls samlades för att tälta. Vi har försökt ca 2 gånger tidigare i år, men det var först nu världen var på vår sida. Bästa oss som alltid har något att prata om i 5 timmar även fast vi har setts minst en gång i veckan i ca 11 år. Fatta vad vi kommer kunna snacka när jag kommer hem.
 
Onsdag var faktiskt rätt så seg i början. Jag var och handlade med mamma, Wilma och Sarah (vår utbytesstudent !). Tillslut blev jag iaf droppad hos Maja, som det verkligen var länge sedan jag träffade. Vi käkade tacos och pratade, och tyvärr hann vi inte göra något mer innan Millan??kom??och??satte??på??mig??en??ögonbindel?? (Kram om du ser det här Maja, det var synd att det blev så kort!). Hursom så satte jag mig i bilen och jag hade verkligen INGEN aning om vart jag var på väg. Men efter typ en halvtimme bytte jag transportsätt från bil till skottkärra för att komma fram till slutgiltiga destinationen. Alltså finaste konfapersonerna hade ordnat överraskningsfest. Och jag vart verkligen SÅ överraskad. Tänk att så här bra människor finns!!!!! Vi käkade tårta med svenska flaggan, gjorde ett USA-quiz och spelade något Mario-spel i typ 2.5 h. Kul var det och jag kommer veeeerkligen sakna dem.
 
Summan av kardemumman: nu är jag trött (fysiskt, psykiskt och på att säga hej då). Jag har iaf haft tre jättebra dagar, och jag tror inte att jag fattar vad som händer. Jag har inte kunnat gråta när jag sagt hej då för att jag verkligen inte ser detta som något sorgligt?? Jag kan inte för mitt liv tro att det här händer på riktigt. Så jag kommer antagligen ligga och storgråta i min amerikanska säng om 2 månader då jag ÄNTLIGEN har hunnit ta in allt.
 
#1 - - Linnea:

Åhhh ska bli så kul att läsa om ditt år! Chattanooga är så underbart. Längtar tillbaka något så fruktansvärt! Jag ska dit den 21 oktober och stannar 2 veckor, hit me up då haha!

Svar: KRAAAM! Gud vad kul att du ska tillbaka, vi måste absolut träffas <3<3!
Elina

Upp